Veckotema: speglar sig ditt skönhetsintresse på något annat sätt?

Åh, ja! På många fler sätt än jag ens medvetet kan registrera och beskriva. Det syns i hur jag läser, tecknar, inreder, tänker och är. Jag är på alla sätt en renodlad estetiker som hellre bor i minus 10 grader än står ut med ett värmeelement som inte tillfredställer mina skönhetssuktande näthinnor. För att ge ett konkretare, eventuellt mer kryptiskt svar på veckans temafråga försöker jag beskriva hur jag estetiskt upplever min omgivning.

Tänk er Badbomben i en Ingalunda oKänd Ektorpsäljande Affär. Jag ser en arabinspirerad matta, mörkt brunröd, syndigt sänkande och dekorativ. Den är inget jag själv skulle vilja ha i mitt fantasiers vardagsrum; en skandinavisk laura ashley-goes-ingvarkamprad-with-a-little-retrorock-twist-lounge. Men den ger mig en känsla av nåt främmande, lockande och pockande, en drömsk tanke som jag gärna insuper stundens myrrha av. Jag ser tält, beduiner, sand, oaser, kameler och kvinnor med ögon som svartaste diamanter.

Jag vänder blicken bort från mattan och ser nu en gammelrosa tekanna, pionbeprydd och rustikromantisk. Mittiallt är jag i 1920-tals England. Tågvissling, tegelbyggnader som ingömmer prepubertala internatflickor, humlegårdar...även en sammetstassande Hercule Poirot ser jag spatsera omkring vid en herrgård - ingalunda har grevinnan av Rochester blivit förgiftad med arsenik?

Båda visioner utlöser förutom ovannämnda illusioner även tydliga färg- och doftassociationer. Jag ser precis framför mig vilket nagellack som bäst skulle illustrera sanddynens hetta, ökenlevernets slöjsköra eller bastanta tygstycken och vilken doft som skulle vara stundens signatur. Den brittiska parfymen skulle stå i skarp kontrast med den livsnjutande, heta och kryddiga beduinbouqueten: den skulle vara vacker men skör, en ambivalent doft med toner av viktoriansk självförnekelse men även livstark med noter av jord, humle och engelsk cider, lika torr men aptitretande som humorn hos folket. Nagellacket skulle vara en mauve- eller gammelrosa dröm med ett namn som Oberon, Ofelia eller varför inte i sann nyskapande O.P.I-anda: "The Bouquet residence, the lady of the house speaking?"