Tog och grävde i smyckesskrinen för att visa några fina, gamla rariteter år er.:)
Medaljongen och ringen har hört till min farmor. Medaljongen hör till de ägodelar som jag skulle rädda från till och med ett eldinferno, tycker att den är alldeles underbar med sina snirkliga detaljer och sin gammaldags romantikkänsla. Man kan öppna den och gömma ett foto in i den. Jag gick omkring med den redan som en ganska liten flicka, alla ville alltid kika in i den!
Guldringen har en nästan svart sten, infattningen är litet lövaktigt dekorerad. Den är riktigt lilliputstorlek, jag får den på lillfingret, inte ens tal om att få den runt ringfingret.
Det sista smycket har min mamma hittat. Den har någonslags glammiga stenar (zirkoner, diamanter, ingen aning?) runt en djupt violett sten, kunde eventuellt vara en mörk ametist.
9 kommentarer:
Medaljongen är ljuvlig!
WOW vilken fantastiskt fin medaljing...kanonfin, de andra var fina dom med, men fastnade för medaljongen...;)
Sminkan: Tack, det tycker jag också, gillar dessutom att den är silverfärgad. Är mera svag för silver än guld:)
Inthemake: Det är en av mina absoluta favoritsmycken, tycker att den är så ljuvlig:) Tack!
Åh jag älskar gamla smycken..att få titta i mormors gamla smyckeskrin va de bästa jag visste när jag va mindre. Förutom och prova hennes läppstift då ;o)
Medaljongen va underbar!
Linda: Det gör jag med, det är något speciellt med gamla skatter, allt vad de varit med om och vilka som burit dem. Vad gulligt det låter vad du berättar om din mormor:)
Tack, medaljongen är min ögonsten:)
Medaljongen är helt underbar.
SJ: Visst är den!:) Tack!
Medaljongen var verkligen fin! Och det är ju alltid speciellt med släktklenoder!
Veronica: Medaljongen verkar vara en succé, roligt att du gillar den:) Blingbling-arvegods och klenoder är så tjusiga, håller med dig!
Skicka en kommentar